Sömnproblem (insomni)

Sömnproblem kan uttrycka sig på olika sätt: att inte kunna somna, att inte kunna ha en ihållande sömn (vakna en eller flera gånger), att vakna tidigt på morgonen, att sova ”lätt”, att sömnen i sig inte leder till återhämtning, eller att det leder till eller beror på försämringar i det vardagliga måendet och fungerandet. Det är viktigt att kartlägga ett typiskt vakenhets och sömnschema under ett dygn. Dessutom är det viktigt att skaffa sig en uppfattning om allvarlighetsgraden av sömnproblemet bl.a. utifrån hur länge man sover under ett dygn. Andra viktiga faktorer att kartlägga är användningen av mediciner, dieter, rökning och fysisk träning, samt förekomsten av medicinska problem eller sjukdomar som ibland kan orsaka sömnproblem. Dock kan sömnproblem även då vara en separat problematik som upprätthålls av psykologiska faktorer.

Sömnsvårigheter kan uppstå i samband med bekymmer, stress, sjukdomar, depression, ångest, missbruk m.m. Sömnbesvär anses som kroniska om man har haft sömnproblem minst varannan natt under minst tre veckor. Möjliga "vinster" med sömnbrist kan vara minskad kontakt med personer som anses besvärliga, allmänt minskad aktivitetsnivå, medkänsla/omsorg från familjemedlemmar, minskade krav i hemmet/på arbetet m.m.

Vuxna behöver sova i genomsnitt 7.5 timmar/dygn, men det varierar mycket mellan olika personer. Sömnens funktion är bl.a. att återhämta centrala nervsystemet, minska insöndring av stresshormonet kortisol, hålla ämnesomsättningen på sparlåga, bilda tillväxthormon som stärker muskler och skellett, samt aktivera immunsystemet. Negativa effekter av sömnbrist är bl.a. trötthet, koncentrationssvårigheter, minskad energi, försämrat minne/inlärningsförmåga, sänkt humör, muskelvärk, irritabilitet, minskad prestationsförmåga, och negativa effekter på immunförsvaret. Ett sömnlöst dygn innebär en halverad prestationsförmåga. Sömnen påverkas efter förlängd vakenhet genom att man får snabbare insomningstid och en större andel djupsömn.