|
|
Agorafobi
Agorafobi innebär att man har en
ihållande rädsla för situationer som
man tror är svåra att fly ifrån
eller få hjälp i vid händelse av en
panikattack. Agorafobiska situationer undviks eller
uthärdas trots stark rädsla eller obehag.
Undvikanden av agorafobiska situationer leder ofta
till ett psykiskt lidande och att vardagen
inskränks på olika sätt
(arbetsmässigt, socialt m.m.). Ofta undviks en
rad olika situationer. Agorafobi utvecklas
vanligtvis som en konsekvens av en
panikstörning. Man kan i regel
lättare stå ut att vara i dessa
situationer om man är tillsammans med en
person som man känner sig trygg med.
Rädsla och undvikande i en viss situation
brukar vara särskilt stark när
förväntningarna är höga om att
en panikattack skall inträffa, när
konsekvenserna förväntas vara
särskilt allvarliga, och när man inte
tror att man kan handskas med situationen på
ett effektivt sätt. Eftersom agorafobi
definieras som en rädsla för situationer
i vilka man kan få en panikattack kan
även en rädsla för mera subtila
stimuli som väcker stark rädsla anses
utgöra olika former av agorafobi. Några
exempel är användningen av olika
substanser (t.ex. kaffe), fysisk träning,
filmer som väcker känslor, kvava eller
fuktiga miljöer, sexuellt umgänge
m.m.
Om agorafobin förvärras kan man bli
alltmer beroende av närstående i sin
vardag. Man kan komma att alltmer ställa krav
på dem att de följer med när man
går hemifrån eller när man skall
till en social situation.
Exempel på agorafobiska situationer är
affärer, köer, folksamlingar, små
rum/tunnlar, broar, bilresor, flygresor,
läkar-/tandläkarbesök, allmäna
transporter (buss, t-bana, tåg),
biografer/arenor, restauranger, hissar, öppna
platser (parker, parkeringsplatser) m.m.
© Kognitiv beteendeterapi specialisten,
Nenad Paunovic, Stockholm, 2005-2008, www.kbterapi.se
|
